Dystra drinken

En sorglig drink på vodka och vatten, schweppes, en jordgubbe, citronklyftor. En stor och sorglig drink i kristallglas står kvar på mitt nattduksbord. Det finns inga tecken på varför den hamnade där, inga fimpade cigg som vittnar om en gången förfest, inget läppglans vid sidan av. Kanske skålen med nötter! Men nej, ack å ve, den står visst alltid där. Det är viktigt att säga att drinken inte står kvar av slarvighet! Eller att den hamnat i glömska! Tvärtom! Jag tittar på den när jag går in i mitt rum, men dricker den inte, jag tittar på den när jag går ut i mitt rum, men dricker den inte. Jordgubben är biten som oroar mig mest. Men möglar den i vodka? Jag bara hoppas och hoppas att EN LITEN DRÄNG ska skriva snart: "ska vi ses?!". Som att han aldrig ställt in. För då ska jag hälla i mig sorgliga drinken igen, hann bara påbörja förra gången ju, ANDRA GÅNGEN GILLT! Glada drinken! Trivs i magen som fina fisken glada drinken! för att dämpa nervositeten. Inte för att DEN LILLE DRÄNGEN e najs! Tvärtom! Jag vill inte att han ska genomskåda mig! Att jag inte gillar honom! Den stora sorgliga drinken är så sorglig att den nästan luktar salt som tårar, kan man tänka om man är klyschig som jag. Kanske har den börjat ruttna, luktar som tång i havsvatten! Den stora sorgliga drinken står kvar för om jag häller ut den, så ställde DEN LILLE DRÄNGEN verkligen, på riktigt alltså han skojade inte, ångrade sig inte, in vår träff, och det vore så för jääääääääääääääääääääääääääääävligt. För mitt stora stora (ja större än själva sorgliga drinken) stora ego. Usch min stackars självbild har fått sig en törn. Jag hade hellre gråtit över olycklig kärlek än över att. Bli. Dissad. Av någon jag inte ens vill ha! Ack och ve! Ack och ve! Den sorgligaste drinken är den som får en att tycka synd om sig själv! Nu står den där och bara hoppas. Hoppet är det sista som lämnar människan och tydligen står det för drinkar också. Jag och sorgliga drinken är de mest uppblåsta jag känner! Jag och sorgliga drinken slutar aldrig hoppas! Den stora sorgliga drinken är så sorglig att den bara existerar för att smörja ett ego, och utspädd med vatten är den också, stackaren. Nu är den inte ens krispigt genomskinlig längre utan halvröd! Som spökvatten fast rött! Inte ens starkt röd som blod fick den vara utan bara mer som svag saft... en besvikelse för hela världen! Så det finns inte mycket klass här i mitt rum, det är bara snopna, dumpade jag och ett kristallglas med utspätt vatten...........stackars oss och stackars våra egon

/digIT

Upp