Svarta dagar

Jag tror jag är gravid och på vägen hem när jag svänger nervöst med min lilla gröna påse med testet i funderar jag på vem det är och det slår mig att det är mest rimligt att det är du och det gör mig glaaad. Skulle känna sånt sjukt äckel om det var med nån av dom andra. Men sen när jag tänker efter kommer jag på att vi alltid hade kondom, varenda gång. Och från ingenstans börjar jag gråta:(( Jaha då måste det vara han från några veckor sen eller han som jag låg med som inte kunde hångla. Fan!!

Annars vill jag shoppa kläder till hösten, jag köper en dyr skjorta som jag hoppas ska göra mig lycklig, jag har ont i ögonen av mina linser, väck mig när allt det här är över, jag packar ner tunna klänningar i en jätteliten weekend-rullväska och mamma säger på telefon att jag ska rulla kläderna och jag hummar ja men jag gör aldrig det!!

Jag rullar aldrig kläderna till små korvar för även om det skulle vara mest effektivt för att få maximalt med plats så är det så sjukt ohärligt att göra det. Jag vill vika kläderna och lägga plaggen på varandra, som man gör på film, det handlar om känslan!! Vi är så insnöade på att saker ska vara praktiska och så. Typ som att vilja äta på papperstallrikar för att det är praktiskt, fyfan tycker jag.

Jag är och kommer fortsätta bli som elsa billgren när jag blir stor, allt ska vara vackert och när jag ska ha picknick med min familj så kommer jag slå in RIKTIGA glas i typ en vit och röd kökshandduk som jag köpt second hand och som är i äkta linne:D. Känslan i händerna, vackra saker, en vacker plats. Och så då själen. Vad mår själen bra av? Vad mår mitt psyke bra av? Vi glömmer bort det. Ur ett matriellt perspektiv är det smartast av mig att rulla mina kläder till korvar. Men min själ?!?! Den vill sakta ta upp mina vikta klänningar, känna tyget mellan fingrarna, och hänga upp dom på galgar. Den vill inte öppna upp väskan och se tusen små klädkorvar?!? Skulle sagt detta till mamma. 

Pappa säger inget om packningsmetoder när vi pratar i telefon, han låter bara trött. Och jag undrar om han redan känner att sommaren är påväg att ta slut, om han är dyster över det, men jag frågar inte. Jag hade förresten tänkt ringa honom innan jag åkte men han hann först. Lite synd tycker jag, jag vill liksom ringa först för att visa att jag också tänker på honom, på dom, ge en summerupdate efter flera veckor ifrån. Men han hinner fan alltid innan!! Men det är väl så det ska vara, relationen mellan barn och förälder och det tackar jag gudarna för!! Det är ju ett fenomen, pappor som inte bryr sig om en, men min gör faktiskt det lol. Sjukt att jag på riktigt är tacksam över detta.

Nu ska jag åka och bada. Det kommer ta flera timmar dit men solen är starkare där så det är värt det. Jag ska ha en ny klänning varje dag. Jag ska sola brösten så dom blir bruna.

digiELLEN

 
Upp