Åka bil

Förra hösten åkte jag och pappa och en bakfull släkting ner till landet för att sätta upp en byggställning, det behövdes så att vi kunde byta glödlampa i taket som är så högt. Jag grät på vägen dit och jag grät på vägen hem. Det är känslosamt att åka bil! Man lämnar något, får kanske fomo, man lämnar något och man vet att allt kan komma att kännas annorlunda när man återvänder. Den gången förra hösten tänkte jag att när jag kommer tillbaka till landet kommer jag: inte att vara kär i bonden längre, jag skulle kanske vara stockholmfierad igen, återgå till att bry mig om huruvida folk tycker att jag är cool eller inte... vara pk! När jag nu är tillbaka på landet vet jag att vissa farhågor slog in och andra inte hehe. Jag minns att jag lyssnade på Meet me halfway av Black eyed peas och texten passade så perfekt (typ "I spent My time just thinking thinking thinking 'bout u"/"I Can't Go Any further than this"/"meet me halfway right at the borderline". borderline just där betyder väl nåt jag inte fattar, men jag tänkte bara att bonden och jag skulle mötas på mitten nån dag, alltså mellan Stockholm och landet! rent geografiskt lol. Det har vi fortfarande inte gjort)!

Bilen e neutral mark! Den hör inte hemma på något särskilt ställe, bara hela världen, den e till för att vara påväg! Man går på Stockholms gator och man e bara rädd för att träffa någon gammal lärare man inte vill prata med typ? Visst kan man beskriva kärnan av stockholmslivet i den enda meningen?! "Man går ut och är bara rädd att träffa någon man inte vill träffa och rädd att inte träffa den man vill träffa"!!!!!!!!

Ni vet i filmer när de vänder sig om i sätet helt, och med blanka ögon ser de allt de nånsin vetat om, skymmas av träd i horisonten? Eller ni vet när ni SJÄLVA vänt er i sätet och sett på när ert sommarhus bleknat bort i horisonten, och med det- sommarlovet... ungdomen..? Det har jag också gjort, och i mitt fall... som bekant... till... every single day I'm Really missing missing you... can u meet me halfway... right at the borderline... det är känslosamt att åka bil! Ett definitivt hejdå. För man kan inte vara på två platser samtidigt, det är så lätt att glömma :bbb

Jag grät! Och grät än mer när min bakfulle släkting svarade att "så säger man väl inte till sin farbror!" på min fråga om han kunde stoppa in den. Jag hade syftat på min laddsladd i uttaget. 

Jag uppmuntrar er till att ta tillfället i akt nu under semesterns åk! Gråt! Se på Stockholms siluett, stirra på Globen och föreställ er att ni ser den i ett annat ljus när ni kommer tillbaka! Vi kommer tillbaka förändrade, bruna och mogna, hemlighetsfulla med tunga ögonlock, visst! Vi bär i sinnet på sommarens ragg! Vi har sett världen! Vi blev kära! Vi har pillat oss i naveln! Vi har glömt att läsa våra nya böcker! Vi hann shoppa upp alla våra besparingar på kilklackar och märkeskepsar! Vi vart för fulla! Vi är bruna och mogna! Alldeles för mycket har vi solat :bb

Det är känslosamt att åka bil! Det är få saker eller ställen, tycker jag, som aldrig sviker att ge en chans till omstart! Det är så himla fint<3 bilen är min bästa psykolog<3 bilen och musiken 😂

Här är några tips på bra billåtar jag och Natalie brukar glida till: 

Ragga runt - Eddie Meduza

Gasen i botten - Eddie Meduza 

Mil efter mil - Peter Jöback 

Kung i stan - Arvingarna

Är på väg - Björn Skifs 

Volvo142 - Mora-Nisse

Raggarkung - Streaplers 

Good time - Alan Jackson 

Flickor bak i bilen - Siw Malmkvist 

1-2-3-4 motorbike - Kenneth & the knutters

Hejdå 

Nu ska jag åka hem till Stockholm igen 

Jag längtar till att berätta för er vad som hände på landet 

Jag e så lycklig :Dddd 

/digIT

Upp