Jag är så trött på att bli bedömd

Det bästa idag var att jag fick blommor och ett jättefint kort från en mamma som gått babysim med mig!! Blev så rörd. Men sen gick jag in i omklädningsrummet och kände ännu mer press på att leverera en bra lektion. Det är så knäppt men när jag blir bedömd, även om det är positivt så påminns jag bara om att man kan vara dålig också. (Lite samma princip som när en kille säger en utseéndekomplimang, en av dom sakerna som är problematiska då är att om någon ba vad fina fräknar du har så blir jag glad i typ en sekund och sen ba men vad tycker du om min näsa då?! Eller mina ögon?! Eller min *valfritt komplex men jag skriver inte ut mina komplex för jag skäms för dom plus har en egen utarbetad teori om att det bästa sättet att kämpa mot ens komplex är att inte säga dom högt som att dom blir mindre sanna då typ att det bara är hjärnspöken hehe*). Aja inte som jag för allt i världen önskar att den där mamman inte hade vart så snäll och fattar ju att det landar jättebra hos mig och gör att jag får bättre självförtroende i simningen tex. Men ändå, det är svårt att handskas med kommentarer om sig själv även om det är positivt, just när det handlar om ens prestation (man vill höra att man duger som man är), för man presterar ju inte alltid på topp och då känner jag ångest allt leder bara till ångest i slutändan...nädå eller lite kanske/Digiellen

Upp